Skottlands äldsta universitet, St Andrews, grundades detta år. Eller, ja, det grundades 1410, 1411 eller 1413, lite beroende på hur man räknar (ungefär som med Lunds Universitets ’studium generale’; se 1425). År 1410 startades en teologisk-juridisk skola av förrymda akademiker från Paris, Oxford och Cambridge; 1411 utfärdade den lokale biskopen ett provisoriskt privilegiebrev och inledde en mot påven riktad övertalningskampanj så intensiv att den till och med överträffar Ilmar Reepalus tjatkampanj mot Jöran… förlåt, Göran Persson; resultatet blev i även detta fall att en rosenkindad och knubbig potentat så småningom utfärdade universitetsprivilegier till den nystartade skolan.
Som alla universitet med självaktning har St Andrews en del särdeles traditionella traditioner. I oktober firar man sin s.k. Raisin Weekend, då förstaårsstudenterna ska ge sina ’academic parents’ ett halvt kilo russin eller (numera oftast) en annan av druvor utvunnen present, varefter dessa personer ska skriva ihop en på latin avfattad kvittens för gåvan. I gryningen den första maj avhålles ett massbad i havet; studenterna är vakna och festar hela natten, och rusar sedan ut i gamla Nordsjön, inte till tonerna av Harry Brandelius men väl av universitetets egen madrigalkör. (Rituellt vår-havsbad till körsång – låter inte det som en tradition vi borde annektera, E*?)
Bland sina alumni räknar man engelska drottningens sonson prins William med fru (de träffades under studierna), Jacques Cousteaus sonson, Nicolas Sarkozys halvbror, samt Lord Elgin, som kånkade hem de där marmorfriserna från Parthenontemplet (se 1806).
Bilderna: lika som bär? Den rosenkindade påven och Göran Persson.
Lämna ett svar