10 november detta år föds Martin Luther. Familjenamnet var ursprungligen Luder; fadern Hans arrenderade koppargruvor och satt i stadsfullmäktige, medan modern Margarethe (född Lindemann – se där ett uppslag att spinna vidare på för den hågade) ursprungligen kom från mer anspråkslösa förhållanden; möjligen var hon baderska (men baderskan Margarethe Luder tycker jag känns som någon vi snabbt ska glömma bort att vi nånsin hört talas om). Nedan syns det fantastiska dubbelporträtt av hans föräldrar som Luthers vän Lucas Cranach målade; man ser för sig hur Cranach fnissar lite och säger ”jaja, kul, men sluta göra grimaser nu” och sedan inse att det gjorde dom inte.
Dubbelporträtt nummer två föreställer de två små prinsarna som just 1483 försvann i Towern, möjligen mördade, möjligen av den opålitlige onkel Richard (III). Tavlan är målad av Millais, en av de främsta representanterna för det pre-rafaelitiska brödraskapet, och om man tycker de små bröderna ser lite flickaktiga ut äger det sin förklaring: under det långrandiga målningsarbetet lyckades Millais slita ut flera barn, både pojkar och flickor, som modeller till prinsarna.
I Stratford byggdes detta år New Place (se 1597) av Sir Hugh Clopton, Londonborgmästare och förmögen handlare i korta varor (se där, nu är Berndt i Lund visst framme igen). Huset var halvtimrat med tegelsten, hade tio eldstäder och fem gavlar, och en vidsträckt tomt där det så småningom kom att växa mullbärsträd; ett riktigt skrytbygge helt enkelt. När Shakespeare köpte New Place drygt hundra år senare var det fortfarande Stratfords flottaste hus, och skulle så förbli ända tills kyrkoherden Francis Gastrell år 1759 gjorde som han gjorde med hus, tomt och mullbärsträd (återigen, se 1597; jag klarar inte att gå igenom traumat att berätta om det igen). Så. Nu måste jag gå och andas i en påse. Igen.
Lämna ett svar