Detta år kan man konstatera att någon gick runt med en bulle i ugnen (eller ”med Ann Boleyn i ugnen”, som vi Facebookhistoriker säger); bilden visar Annes vallgravsförsedda barndomshem, Hever Castle i Kent (jag har varit där, och det är alldeles, alldeles underbart). Alldeles, alldeles underbart är det också att den första samlingen polyfon musik publicerades detta år (i Venedig så klart); vad skulle världens alla körer annars ha haft att syssla med under århundradena? Tänk er bara – “Vintern ra”, “En vanlig grönsak”, “Dåne lik” och “Dotter Sion” – alla enstämmiga och tradiga, och inget att bita i på körrepetitionerna. Jättelånga fikapauser och håglös unisonsång i en vesen mellanmjölkstonart som ska passa alla men egentligen inte passar någon. Hu.
Från Hu till Hurra: Just när ni trodde att det hela var över – Shakespeare: The Sequel! Snart är det nämligen dags för Shakespeares krönikespel; detta år dog Thomas Grey, den mer eller mindre siste överlevande från Lancaster/York-familjefejden som kallas the War of the Roses. Grey var styvson till Edward IV, halvbror till prinsarna i Towern, och Richard III:s styvbrorson, men lierade sig med Tudorsidan istället för med den egna familjen, och överlevde därmed in i nästa århundrade; han blev rik, far till fjorton barn, och lyckades med den för tiden ovanliga bedriften att självdö.
Lämna ett svar