idag ska vi tala om döden igen. I Ferrara har vi mött döden förut (se 1545), men i Jerusalem har ingen dött hittills (och kommer väl inte heller att göra det igen förrän år cirka 33).
Robert Blackadder var inte alls en tidsresenär med vilda glosögon och en viss likhet med Mr Bean; han var en skotsk prelat, politiker och diplomat som så småningom blev Glasgows första ärkebiskop. I maj detta år ankom ett skepp från Jaffa (i Palestina) till Venedig; skeppet var på väg till det Heliga Landet, och ombord fanns bland andra ärkebiskop Blackadder, som faktiskt företog resan till Jerusalem för den skotske kung James IV:s räkning (denne funderade själv på att åka på pilgrimsresa, och tyckte väl det var bäst att skicka en Lonely Planet-spanare i förväg för att identifiera och undvika de värsta turistfällorna). Nyheten om den förmögne och viktige resenären på kungligt uppdrag fick självaste dogen i Venedig att ta emot och bjuda på en Bellini (shaken, not stirred). Tyvärr gick den fortsatta resan inte så bra för Blackadder: när skeppet återkom till Venedig i november samma år, rapporterades det att den snorrike prelaten var en av de sammanlagt tjugosju pilgrimer som dukat under för tyfus eller kolera under resan till Jerusalem. Det kommer förmodligen inte som en överraskning när jag berättar att James IV aldrig kom iväg på pilgrimsresa; undra på det – han fick ju aldrig veta var man hittade de bästa vägkrogarna, de fräschaste toaletterna och den billigaste bensinen, för att inte tala om den mest genuina spaghettin alle vongole i Venedig.
En annan som dog detta år var Ercole Strozzi, en berömd poet från samma florentinska familj som Barbara (se 1637).Ercole Strozzi hittades på morgonen den 6 juni detta år, liggande på gatan, genomborrad av 22 dolkstyng. Kroppen var elegant arrangerad, och delar av hans långa vackra hår, som förmodligen slitits av under hans försök att komma undan, var prydligt placerat runt huvudet. Familjen Strozzi var mäktig, och utredningen som följde blev nästan lika omfattande som Palmeutredningen, och ungefär lika framgångsrik; trots utfästelser om en astronomisk hittelön fann man aldrig mördaren – vilket möjligen pekar på att en ännu mäktigare familj var inblandad. Så till exempel förekommer poetens vän och musa Lucrezia Borgia i spekulationerna, men henne hade folk som sagt en tendens att tala illa om, oberoende av vad det gällde (se 1519); kanske var hon utredningens PKK-spår, helt enkelt.
Bilderna visar en Strozzi och två Blackadder; Ercole ser onekligen sorgsen, poetisk och långhårig ut. Den förtjusande katten är ett verk av en konstnär i Glasgow vid namn Elizabeth Blackadder; jag vill så gärna att hon ska vara släkt med ärkebiskopen (som man ju unnar att ha haft lite ogudaktigt hejsan innan han dog i främmande land) att jag nogsamt aktar mig för att kolla om så är fallet. Katten heter Toby.
Lämna ett svar