Av drottning Kristina (eller rättare sagt hennes förmyndarregering) utdelades detta år stadsprivilegier till Åmål; alltid något, som en annan, helt och fullt myndig, potentat lär ska ha sagt när hen skådade denna blygsamma tätort. Om man läser under rubriken ”Kända personer med anknytning till Åmål”, finner man till sin förvåning (eller inte) att nästan alla är väldigt, väldigt okända (rockbandet Kid Down, någon? Statistikern Karl Gunnar Jöreskog?), och inte ens filmen ”Fucking Åmål” spelades in här, utan i Trollhättan. Å andra sidan: för bara femton år sedan utsågs Åmål till världens näst bästa småstad; där finns ett innebandylag och inte mindre än två fotbollslag, och en kommunwebsida där man får veta att Åmål årligen river av Sveriges största påskparad, och där den pigga underavdelningen ”Ung i Åmål” uppdaterades så sent som 2018-01-19. I Åmål finns också (fortfarande enligt kommunwebsidan) gott om blåbär, och där finns stadsdelar som en ganska rolig eller möjligen full person tycks ha satt namn på – bl.a. Kotten, Mörtebol, Räveln och Rövsparken – nej förlåt, Rösparken ska det vara. Så; nu vet jag inget mer om Åmål.
I januari 1643 uruppfördes Claudio Monteverdis hejdlöst vackra opera ”Poppeas kröning” i Venedig; i november samma år avled herr kompositören på samma ort, antagligen i trygg vetskap om att nu hade han överträffat sig själv och kunde dö nöjd. En som däremot föddes var Israel ”Den blomstertid nu kommer” Kolmodin; psalmisterna frodades och gick till där på 1640-talet, uppenbarligen (se 1645). Musikillustrationen nedan är dock inte Kolmodins, utan det skimrande sköna och amoraliskt lyckliga bröllopsnattsslutet för de förälskade psykopaterna Poppea och Nero.
Lämna ett svar