Jag ber om ursäkt för sent bidrag; efter the Widerbergs-fest-to-end-all-fester kommer förseningen förmodligen inte som en överraskning för de som var där (kvalfylld morgondag, E och F?) men ändå.
Idag ska vi riva av ett stycke ryslig skotsk pesthistoria. År 1645 drabbades nämligen Edinburgh av den värsta omgång böldpest som någonsin nått staden; man beräknar att ungefär halva befolkningen dog. Förloppet var snabbt och skoningslöst; det tog bara ett par dagar från smittotillfället tills febern kom, och sedan svullna körtlar, bölder, var och elände, och sen kom döden till uppåt 90% av de drabbade. Många tror att den lilla barnramsan ”Ring-a-ring o’roses” handlar om pesten (och de knippen av väldoftande örter som pestdoktorerna bar). Det är möjligen inte sant, men en sann Facebookhistoriker upprepar alltid en god historia:
Ring-a-ring o’ roses,
A pocket full of posies,
A-tishoo! A-tishoo!
We all fall down!
Man försökte hindra spridningen genom att skilja smittade från friska – bland annat genom att inrätta speciella karantänskjul utanför stadsmurarna, förbjuda pestsjuka att lämna sina hem, och förbjuda folksamlingar; i april förbjöd myndigheterna alla gruppaktiviteter utom bröllop och begravningar (om man längtade efter umgänge var man alltså mer eller mindre tvungen att gifta bort någon eller ha ihjäl någon för att få lite sällskap).
I hjärtat av Edinburgh fanns på 1600-talet ett virrvarr av små gränder dit dagsljuset knappt nådde ner; utrymmet att bygga staden på var trångt, och husen därför höga, fast pyttesmå. Föga förvånande i en miljö där folk levde så tätt inpå varandra blev spridningen enorm i dessa trånga fattigkvarter. Då fattade man ett fasansfullt beslut: man murade igen området, med bortåt 300 misstänkt pestsmittade men fortfarande levande innevånare kvar där inne. Det nya Edinburgh fortsatte under följande århundraden att växa ovanpå den igenmurade gränden, känd som Mary King’s Close, men numera kan man stiga ner i underjorden och bese eländet, och sända en tacksamhetens tanke till Pasteur och grabbarna som utvecklade antibiotika.
Jo, och så var det dags för freden vid Brömsebro, och Haqvin Spegel, psalmförfatteriets Ingela ”Pling” Forsman, föddes i Ronneby.
Lämna ett svar