Detta år utkom en verklig bestseller i sin första utgåva (det blev fem allt mer utökade editioner bara under 1600-talet): Isaac Waltons “The Compleat Angler; or The Contemplative Man’s Recreation”(”Being a Discourse of Fish and Fishing, Not Unworthy the Perusal of Most Anglers”). Som titeln antyder, handlar den om konsten att meta, och (lite i förbifarten) att leva. Förordet till faksimilutgåvan från 1934 refererar till boken som ’den näst efter “Robinson Crusoe” mest populära av engelska klassiker’. Walton hade inte själv fiskat fram alla metadata utan förlitade sig delvis på den äldre ”Treatise of Fysshynge with an Angle”; men det var inte själva fiskeriet som trollband läsekretsen så mycket som den stilla plaskande frid och ro (sorry) som boken inbjuder till. Den beskriver, charmerande och detaljerat, metandets konst, fiskarnas arter och egenheter (”There are also lustful and chaste fishes, of which I shall also give you examples”), hur man bäst tillbereder fångsten, vilket bete som fungerar på vilken firre och så vidare, allt interfolierat med dialog och små sånger. Jag ser för mig våra gamla vänner Merry och Pippin, för en gångs skull lugna och fina, sittande sida vid sida med var sitt metspö, stillsamt gnolande:
”Oh the brave Fisher’s life,
It is the best of any,
’Tis full of pleasure, void of strife,
And ’tis belov’d of many”
Walton sympatiserade inte med Cromwells Puritanregim, och kanske är det detta som är hemligheten bakom bokens popularitet: välgörande tystnad och harmoni, porlande vatten och en ursäkt för att aktivt göra ingenting, i stället för att diskutera inbördeskrig och politik i en orolig tid. Kanske kan vi förvänta oss ett nytt uppsving för ”The Compleat Angler” i Brexits kölvatten?
En annan nyhet jag inte förmår undanhålla er är att Cromwell, nu med titeln Lord Protector, detta år slutgiltigt sparkade ut det s.k. Rumpparlamentet (Rump Parliament), d.v.s. återstoden av det ”långa parlamentet” (ungefär sextio ledamöter); övriga hade rensats ut redan 1648. Och i en annan del av världen står Taj Mahal färdigt efter 21 år av finlir och snickarglädje.
Bilden visar Cromwell (försedd med pratbubblan ”Be gone you rogues. You have sat long enough”) och Rumpparlamentet (är det inte Kim Kardashian som skymtar där bak talarstolen?).
Lämna ett svar