1664

En annan sak Pepys var tokig i var kvinnlig fägring – så tokig att det bekymrade honom ibland; han talade om det som “a strange slavery that I stand in to beauty, that I value nothing near it”. Ofta är det random puma i butik, på gatan eller i teatersalongen (“it was my fortune to sit by a most pretty and most ingenious lady, which pleased me much”), men ibland slår han två flugor i en smäll och kombinerar décolletage med damtidning: “I sat before Mrs. Palmer, the King’s mistress, and filled my eyes with her, which much pleased me”). Pepys redovisar i tämligen konkret detalj ett antal egna kärleksaffärer utanför äktenskapet, och också – mindre detaljerat – herdestunder med sin maka (”Lay long pleasantly entertaining myself with my wife”); han är faktiskt så öppenhjärtlig att dagboken censurerades i alla utgåvor fram till 1970/80-talet! Sextonhundrasextiotalssex var tydligen lite för steamy för engelsmännen. Pepys’ vackra hustru verkar för övrigt också ha haft en liten affär på gång med en gemensam vän; Pepys är svartsjuk och orolig när hon nästan dagligen är ute och viftar på egen hand med sin kammarjungfru (men inte värre än att han roat återger en incident från hustruns senaste utflykt: ”her mayd Jane going into the boat did fall down and show her arse in the boat”). Detta år skildrar han också ett tydligen mycket animerat gräl makarna emellan: hustrun vill låta besätta en av sina klänningar med dyrbar spets; Pepys vägrar bekosta en sådan extravagans, men erbjuder henne i stället en helt ny klänning till samma kostnad. I dagboken talar han vitt och brett om att hustruns raseriutbrott (”in spitefull manner like a vixen and with a look full of rancour”) tänker han som husets herre minsann inte tåla; det kommer därför som något av en överraskning när han i slutet av samma månad lite fåraktigt konstaterar att skräddaren just levererat hustruns nu spetsbesatta klänning, ” which is indeed very handsome, but will cost me a great deal of money, more than ever I intended, but it is but for once.”