Idag en poänglös men lite gullig och julrelaterad bit historia till frukostgröten, och med originalillustrationer dessutom (se nedan): år 1678 lät Josiah King trycka en ny, utökad upplaga av sin bestseller från tjugo år tidigare, The Examination and Tryall of Old Father Christmas (detta är f.ö. den tidigaste förekomsten i skrift av termen Father Christmas enligt Oxford English Dictionary). Vid tiden då originalpublikationen kom ut, regerades England av den gamle julstryparen och glädjedödaren Cromwell och hans något så alldeles oerhört puritanska puritaner (mer om detta om ett par årtionden); kungamakten var avskaffad, liksom en massa helgdagar, fotboll, och annat flams och trams. I Kings skrift står den stackars Father Christmas inför rätta, av puritanerna anklagad för att ha förlett människorna till att äta och dricka och leva loppan och ha alldeles för kul för att tänka på arbete och plikt 24/7, för att inte tala om att putsa på sitt CV inför sin död. Försvaret får emellertid Father Christmas frikänd av en enig jury såsom oskyldig till folks eventuella julexcesser: ”If any abuse this old man, they are bad for abusing him, not he bad, for being abused.”
År 1678 hade både kungamakten och julfirandet gjort come-back med bullar och bång; i den nya upplagan fanns också en ballad, “Old Christmass Returnd”, om glädjen att ha Father Christmas tillbaka i folkhemmet:
“Old Christmass is come for to keep open house;
He scorns to be guilty of starving a mouse;
Then come boyes and welcome, for dyet the chief:
Plumb pudding, Goose, Capon, minc’t pies & Roast beef.”
Vad (om något) som än står på julbordet, och vilka (om några) du än delar det med – God Jul! Ät, drick, sjung, glöm arbete och plikt; alltid retar det någon puritan, och det ska ingen få mig att tro att Kristus är född och till jorden kommen för att vara glädjedödare och hålla oss i nackskinnet.
Lämna ett svar