Nej, nu har vi minsann gått omkring och försummat våra Bebådelsemarior igen ett tag (se 1445); så skamligt. Detta år skapades i alla fall en av Uffiziernas verkliga publikmagneter, ”Bebådelsen, med Sankta Maxima och Sankt Ansanus”. Tavlan en trä-triptyk (där Maria och ängeln Gabriel är mittpanelen) och började sin tillvaro som altartavla. Den är ett grupparbete av Simone Martini och dennes svåger Lippo Memmi; man tror att Martini målade mittpartiet och Memmi helgonen på sidorna. Jag tänker att om Martini var gift med Memmis syster, skulle jag i Memmis skor känna mig sekundärkränkt å systerns vägnar av den kvinnobild porträttet ger; omgiven av bladguld, blommor och pippifåglar sitter hon där i finstolen med favoritboken, och surar. Det kommer en ärkeängel med ännu fler blommor – och vad säger hon? Lätt; det räknade jag ut redan på nittiotalet, på Florensbesök med Ferne (ping P* F*), där bifogade teckning klottrades. [Nog för att vi alltid saknar bilder, men den här bilden… den saknas verkligen.]
Lämna ett svar